Tjörn Triathlon och ryggskada

Förra veckan var något omtumlande och såg ut såhär:

Lördag: tävlade Tjörn Triathlon (halvironman) och kom 3a i seniorklass
Söndag: resa hem till dalarna& ett lätt rullpass på MTB där jag föll illa och slog i ryggen på en sten.
Mån: deppig och allt gjorde ont
Tis: ännu deppigare för det gjorde fortf ont trots maxdos värktabletter
Ons: får panik för det gör fortfarande ont, ringer Andreas Bjurman på access rehab som lugnar och säger att det strax går över
Tors: inte lika ont! Kan ta promenad och simma en liten tur, OCH cykla en timme utan att det var misär
Fre: det går åt rätt håll! Åker in till sporthallen och simmar bassäng men det gör ont att vända och att vattenlöpa så jag blir lite deppig igen.
Lör: Skogsdag i Rankhyttan, håller låda hela dagen och glömmer ryggen
Söndag: kan gå ur sängen nösta utan att det hugger. Cyklar 5 timmar.
Måndag: friskförklarar mig själv.

Jag kommer kunna tävla i Italien 23 september, men nu kommer nästa utmaning: att hålla sig frisk bland alla sjuka människor!

Pallen; 1a Åsa Lundström och Jesper Svensson, 2a Mona Hallberg och Fredrik Bäckson, 3a jag och Ludwig Fleetwood ...

Vinst i Säter!

Ställde upp i Säter Triathlons sprintrace i lördags. Jag bestämde det på morgonen då jag såg att det skulle bli kalasfint väder och mina träningskompisar från Ludvika spontananmälde mig på plats, så att jag kunde hinna med ett kort simpass innan det bar av mot Säter. Det var mest på skoj och för att få tävla på ”hemmaplan” när det ändå var så nära kunde jag lika gärna åka dit och umgås och mingla med både nya och välbekanta ansikten i triathlonvärlden!

Jag visste att en olympisk nog skulle bli lite kämpigt att genomföra så jag valde sprinten då jag vill lägga fokuser på att få upp mer fart nu, fram till nästa tävling. Och eftersom jag bara kört 2 st korta simpass om 2000 meter på en hel vecka så visste jag inte riktigt hur kroppen skulle reagera. Det hade varit mycket upp och ner med energin de senaste dagarna pga långa, långa jobbdagar och mycket att tänka på.

När starten väl gick så var det bara full patte framåt och hur kul som helst att verkligen kötta på järnet i 400 m! Kom upp hyfsat bland herrar och stafettlag (men ingen aning om placering bland herrarna, topp 5 skulle jag tro). När jag kom in för växling fick jag lite kortslutning….allltså jag KAN inte stressa/skynda mig i växlingarna! Det går bara långsammare!!! För att få på mig skorna tog väl ca 2 km på cyklingen innan jag fipplat klart, åh herregud varför ska det vara så svårt!? Hur kan man få på skorna på bara några sekunder? Jag bara fastnar och river loss kardborreknäppningen så att det blir ÄNNU svårare att få på sig. Dessutom bli allt helt knöligt jämt och jag får skav. Känner ni igen er?

Cyklingen gick bra tycker jag, fick ta första varvet för att bara starta igång och komma in i den lite högre belastningen än vad som gäller på en halva, men andra varvet gick riktigt bra och med bättre effekt än jag haft på länge (det kan ju iof bero på den kuperade bana som Säter triathlon utspelar sig på).

In för växling och nu tabbar jag mig igen! Fick inte av mig skorna tillräckligt snabbt och fick springa in i växlingszon med en sko i handen och en sko på mig. Jättekonstigt och jag undrar var min hjärna höll på med!

Ut på löpet och nu kom krampe…i BÅDA vaderna! shit vad trist, tänkte jag, ska jag verkligen behöva bryta en sprint?! men jag tog det lite lugnare och så började jag tuffa på. Först i mitt halvironman-tempo men så succesivt började benen fatta galoppen och jag kunde öka varv 2. Men så trodde jag att det var just bara två varv och blev rätt less när jag insåg att jag hade ett varv kvar. Men då var det ju nästan slut på loppet och jag ledde stort så jag sprang sista varvet så gott jag kunde.

Trots en massa missar i växlingen och onödiga grejer så tyckte jag att det var superkul att tävla igen!...

Race report: Ironman 70.3 Jönköping

Jag har tävlat igen! Två halva ironmans på 8 dagar. Lustigt nog är jag piggare nu efter tävling nummer två, än vad jag var efter Vansbro.

Uppladdningen inför Ironman 70.3 Jönköping var minst sagt intressant med en trötthet som kändes oöverstiglig, träningsvärk i hela kroppen från Vansbro och mycket att stå i på jobbet. Visste inte om det skulle gå att kräma ur sig något alls. När jag väl kom hem till Åsa på fredagen och påbörjade racerutinerna kändes det mesta dock normalt (förutom tröttheten och ömheten i kroppen). Vi hade som vanligt väldigt kul upp till tävlingen och försökte koppla av och koppla bort så gott det gick. Åsa blev bland annat mamma till två kycklingar på lördagsförmiddagen, och jag roade mig med att klappa kalvarna i hagen bredvid Åsas hus, tränade lite lätta pass och checkade in i växlingsområdet, sist men inte minst hade vi en väldigt trevlig fika där vi stötte på Sveriges mesta Powewoman, Anna Wretling och fick en massa energi, därefter åkte vi hem och jag fick sova middag.

Vaknade på race morgonen kl 05:50 (inte ens tidigt ju!), lika trött som jag gjort hela veckan, men tänkte att nu måste det bero på nervositet. Och när startskottet gick kl 8:53 på söndagsmorgonen gick allt rätt bra på något vis.

Sim 1900 m:

Simningen gick rätt bra till en början, kunde följa Lisa Huetthalers fötter en bit och hade kontroll, tappade henne rätt fort ändå och låg bredvid Åsa. Tänkte att det ju var bättre om vi hjälptes åt och lade mig bakom för att min ambition var att jag skulle hjälpa till att dra. Men någonstans vid vändpunkten tappade jag fokus och trycket helt, navigerade helt åt helvete och tappade Åsa som köttade på riktigt bra. Var upp på 29:18, vilket inte är så mkt att skryta om men jag gjorde mitt bästa och försökte verkligen ta i hela vägen. T1 var helt vidrig men samtidigt skitkul, ryktades om 800 m lång löpsträcka men kändes som minst 1 km….

Cykel 90 km:

Cyklingen hade jag varit mest nervös för. Visste att det var en lång serpentinbacke i Huskvarna i början av banan och att det sedan fortsatte med ”rolling hills” hela vägen. Hade ju tränat på banan när vi var nere på SkogsElmia i juni så jag kände igen mig och det var jag glad för. Det hände någonting hela tiden, och förutom alla små mysiga byar man passerade och alla gulliga kor och kalvar så passerade vi även Åsa och Filips bröllopskyrka i Haurida och deras hus i Kaxholmen/Vista Kulle. Något som passar starka cyklister, sas det, dvs inte mig. Men jag gjorde ändå en bättre cykling än i Vansbro och gick in på 2:41.44. Kändes askul hela vägen och jag bara njöt på cyklingen! Dock störde jag mig nå så jävulskt på all drafting som jag fick se på slutet av banan av Agegroup-triathleter, som också till viss del förstörde för mig då de slip-streamade och lade sig precis framför mitt hjul och sutade trampa, vilket gjorde att...

Tävlingsschema

april 2018
M T O T F L S
« Dec    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30