Mycket nu…

Oj,oj,oj

Mycket har hänt sedan sist. Men egentingen inte så mycket bra, det har varit en dåligt säsong helt enkelt. (Varning för lång text. För er som bara vill se bilder så kommer lite bilder längre ner.)

Det hela började med SM som gick över den olympiskadistansen (1500m, 40km, 10km). Detta skulle bli min allra första olympiska distans, därför var mitt mål att jag skulle ta mig igenom loppet på ett stabilt sätt. Tog jag mig i mål på ett stabilt sätt? Jag tog mig i mål, ja. Men det enda som hade gått bra var egentligen cyklingen, det andra var okej.

Skolan slutade och det blev dags för mig att flytta hem till Norberg för lite sommarlov.

Det fortsatte sedan med en resa ner till Burseryd för Cykel-SM, där valde jag att endast ställa upp på linjeloppet då jag inte äger någon tempocykel så jag kände att mina chanser för att få till ett bra lopp som jag faktiskt skulle vara nöjd med var svårt. Men linjet gick bättre än förväntat för min del, med tanke på banan. Den var riktigt kuperad med en lång grussträcka, riktigt kul bana. Gick i mål och var faktiskt nöjd. Kände att det hade varit roligt och det är väl huvudsaken? Datumet här är då 24 Juni.

Bara en vecka senare var det dags för Sprint-SM som gick nere i Borås på SM-veckan för första gången. Men detta var verkligen inte min dag. Gjorde min bästa simning och kom upp bra ur vattnet. Men sen fanns det ingenting i kroppen, verkligen ingenting, helt tomt… riktigt tråkigt

Sommaren fortsatte och jag följde med min bror ner till Värnamo för att supporta honom på MTB-SM. Tog med mig min cykel för att kunna träna på som vanligt där nere. Men det gick inte som planerat då jag drog på mig någonting i foten som gjorde att det kändes som att den var av, alltså bruten om jag gick för mycket. Det blev därför inte så mycket löpning under den veckan vilket gjorde att jag tog beslutet att inte ställa upp i Gävle triathlon.
När det inte blev Gävle på grund av min fot så valde jag att köra ett långlopp på hemmaplan. Engelbrektsturen 70km på MTB skulle avverkas. Tyvärr var oturen framme igen och min cykel gick sönder efter 35km. DNF….

Fick en liten motivationsdipp. Ingenting gick ju bra. Valde bort Malmö Triathlon och åkte upp till Mora triathlon den 5 Augusti. Men oj. Där var det roligt kul och det gick bra. Allting gick bra. Simmade riktig bra, första dam upp ur vattnet. Först ut på cykeln, men sen kom alla snabbisar med deras tempocyklar och brassade förbi bland annat Emma. Hon är stark hon. Trea ut på löpningen. Löpningen gick lätt, det var så underbart, en helt fantastiskt känsla av att känna sig stark. Oj vad kul jag hade. Roligt.

11 Augusti bar det av till Riga för en Europa Cup. 13 Augusti var det dags för start och jag var så nervös. Dagen innan var det varmt. Riktigt varmt, men vi kunde ändå kolla runt på banorna som inte var så komplicerade. Den vanliga nervositeten som lägger sig dagen innan tävling infann sig i kroppen.

Starten gick och simbanan var inte så svår, men jag ångrade mitt val av plats direkt när jag kom ner i vattnet. Fan, tänkte jag. Jag är mitt i smeten, lyckades hålla mig kall och försökte ta mig ur mitten och ta mig ut till kanterna. Jag lyckades. Fick till en riktigt bra simning och var 9:a upp ur vattnet endast 9sek bakom ledande tjej. Klantade till det i växlingsområde och tappade första klungan. Det går fort utomlands, små marginaler spelar stor roll. Men jag tänkte inte så mycket på det utan mer på att jag skulle försöka jobba ikapp. Det gick inte så bra, men ut på löpningen så trodde jag att det verkligen inte skulle vara min dag, men jag hade fel och det gick lika lätt som det hade gjort i Mora vilket var superkul. Gick i mål och var bara glad och nöjd.

Resterande delen av sommarlovet spenderades på jobbet i Norberg där jag jobbade in i det sista.

Sen slutade allting tvärt. Ett knä som vek sig bakåt och som slutade på akuten. För tillfället kan jag inte gå och väntan på magnetröntgen är lång, men snart så får jag en tid. Sen när de har tagit reda på vad som hänt så kan jag börja med rehab. Det är inte kul att sitta still konstant och knappt kunna ta sig någonstans.

Summa summarum av säsongen. Den började bra nere i Holland med cykellandslaget och avslutades bra nere i Riga tillsammans med landslaget där. Men de svenska tävlingar som varit är ingenting att hänga i granen direkt.

 

 

 

Uppsala och SM-Olympisk.

Cykel-SM på väg uppför målbacken inför varvning

 

En helt fantastisk kvälls simning. Blev många sådana i somras

Sprint-SM i Borås. Man kan verkligen se på mig hur tungt det går

En besviken Cecilia efter målgång

Världensbästa bror som sticker iväg på elimineringen

Innan starten på Engelbrektsturen

Träning tillsammans med min bror inför Mora

Inför starten med en utav mina fina träningskompisar, han gjorde ett fantastiskt lopp denna dag också. Väldigt imponerande

 

Första dam upp ur vattnet och simningen hade gått riktigt bra sista halvan

Och löpningen som gick bra. Att se denna bild och hur glad jag var och är över det loppet gör mig lycklig

Nere i Riga. Här var jag i chock över hur bra simningen hade gått

Här hade jag gipsat knät dagen efter att det hände då de misstänkte en spricka. Men så var inte fallet, jag och mina kompisar kunde iallafall skratta åt de fina skjukhusbyxorna jag fick låna.

Följ mig på instagram för lite bättre uppdatering: cissssiii

Vi hörs!

Cecilia

 

 

Relaterade poster

Vi lägger ner teamet

december 06, 2017

Uppstart i träningen

november 23, 2017

Det går framåt!!

november 13, 2017

Svara

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Tävlingsschema

december 2017
M T O T F L S
« Nov    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
×